Olika jobb och orättvisa löner för kvinnor och män – idag på Internationella kvinnodagen den 8 mars berättar vi hur det var att arbeta som kvinna på stearinfabriken vid Danvikstull.
I 130 år, fram till 1970, låg Liljeholmens stearinfabrik vid Hovings malmgård (företagets direktörsbostad). Den var en av Södermalms största arbetsplatser med 160–200 anställda, beroende på säsong.
Kvinnorna och männen hade helt skilda arbetsuppgifter – och ojämlika löner, läser vi i ekonomhistorikern Kerstin Norlanders doktorsavhandling om kön och klass på företaget 1872–1939.
Männen tog hand om råvarorna – talg, slaktrester, benfett och växtfetter. ”Utearbetarna” lossade tunnorna och faten med fettråvaror ute på fabriksgården. Sedan tog andra manliga arbetare över. De smälte fetterna, separerade stearinsyra från andra fettsyror och destillerade fram stearinmassa genom ångkokning i stora stålpannor.
Nu tog kvinnorna vid för att gjuta och stöpa ljusen. Stora altarljus göts i metallformar, ett tungt arbete. Kronljus, julgransljus m m stöptes i maskiner. Antikljusen doppades flera gånger för att få den exklusiva handstöpta känslan.
Centrum för Näringslivshistoria.
Kvinnorna tillverkade också vekarna och paketerade ljusen.
Lönerna då? Ja, kvinnornas timlön lågt långt under männens. En manlig arbetares timlön var dubbelt så hög, eller högre, än en kvinnlig arbetares under större delen av perioden 1872–1939, skriver Kerstin Norlander.
Arbetarens kön var avgörande för lönen. I kollektivavtalet 1938 var kvinnornas timlöner ca 60 % av männens. En man ansågs behöva den högre lönen för att försörja sin familj.
Idag ligger fabriken i Oskarshamn och förstås med helt andra lönevillkor.
Hovings malmgård är rik på historia, inte minst arbets- och kvinnohistoria!
Vi kämpar mot de brutala byggplanerna i kulturreservatet och för att hus och trädgård bevaras som en kulturmiljö, öppen för alla. Här finns en protestlista.
Kontakt: info@raddahovingsmalmgard.se